Varje gång jag ser dig, river du muren som jag byggt upp.

Varför? Varför ska jag alltid bli kär? Ingen äkta kärlek förstås, jag bara inbillar mig en massa. I huvudet är killarna underbara, perfekta! Jag intalar mig att tillsammans kan vi "rule the world". Denna gången var inte drömmen långt borta. Han ville ha det ha det precis som jag vill. Inget förhållande, men ändå han & jag.. Ingen som utnyttjar den andra. komplicerat, jag vet. Men det var pefekt, illusionen var perfekt. Vad var det som hände då? Inget, han hörde/hör aldrig av sig. Inte ett ljud. Jag som lovade mig själv att det inte skulle bli så här. Fan! Jag mår inte bra, läget är inte bra. Jag ljuger. Jag mår sjukt kasst över detta!

Ännu kasare mår jag över faktumet att när han väl kommer höra av sig och vill träffas, kommer jag vara där, på direkten. Illusionen jag har målat upp kommer tillbaks. Jag vill bara du ska hålla om mig, så det känns som du aldrig kommer släppa taget, som om jag vore det värdefullaste i ditt liv, så som du gjorde då.

Det är det ända jag vill

Kommentarer
Postat av: JOSEFIN

ha en fin dag! :)

2008-06-25 @ 11:31:09
URL: http://josefiinwikstrom.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0